Torpet Klinten på Halleberg

Det är en strålande morgon. Solen är på väg upp för att skrämma bort den kyliga natten. Skuggorna ligger långa och på vissa ställen skrämmer solens leende bort nattens frost.

Jag går genom Uggledalen. Morgonpigga fåglar sjunger i kör. Hackspetten spelar på kastanjetter i en trädtopp långt bort. Svinen av den vilda sorten gör sitt bästa för att plöja upp mark och skog som sedan länge legat i träda. Jag blir imponerad av hur stora stenar de kan gräva upp ur den fattiga myllan.

Hallebäcken

Jag passerar Hallsjöbäcken och viker strax efter av på stigen som leder mot Näsbotorp och sedan till Hallsjön. Marken är sumpig och en spång leder mig framåt. Det dröjer inte länge innan skogen öppnar upp sig. Man skymtar lite odlingsrösen och andra av människan placerade stenformationer. Torpet Klinten.

Kan detta ha varit "gårdsplanen"?

Jag trampar runt i området. Spisröset ska finnas kvar och jag tror mig finna detta en bit in i skogen tillsammans med andra tidigare nämnda rösen. Här har det bott folk redan på 1600-talet. Då hette det Majorstorp.

Odlingsröse?

Jag tror att detta är spisröset men jag är inte säker.

Till 1720 var det ett rotetorp i rote 108, 1.e majorens kompani, Västgöta-Dals regemente. Där har ni namnet Majorstorpet.

Den sista att bruka denna jord var Nils Andersson. Här bodde han tillsammans med sin fru Catrina och elva barn. 1842 rev de torpet och byggde upp det igen i Klevbacken nedanför Lindås klev. 

Jag får ta av mig jackan. I takt med att solen stiger gör temperaturen detsamma. Det har blivit dags för frukost. Jag tar mig till Hallsjön och Kungens kök. Kantarellsoppa och en kopp kaffe vid vattnet. Det är en syn för gudar! 

Här har det också legat ett torp. Kasan. Men det är en annan historia.