Torpet Kasan på Halleberg.

Maria är lämnad för ett arbetspass. Det är tidig morgon och få själar rör sig ute i svinottan.Mitt mål är åter satt på Halleberg för frukost i det fria och ett besök där det bott och verkat torpare i århundraden.

I nådens år 1886 dukade källarmästare Strömmers från Stadshotellet upp till kunglig jaktlunch på den nedlagda plantskolans domäner. En träkonstruktion, klädd med en presenning och granris fick duga som matsal. Huruvida jaktlyckan var för Kung Oscar II förtäljer inte historien, men efter detta första besök kallas i folkmun platsen för Kungens kök.

Vitsippor i full blom.

En minnessten med konungens namn från detta år finns. Även efter Gustav V besök 1909 restes en sten. På något sätt försvann den och återfanns först 90 år senare.

När bilarna gjorde snabb förflyttning möjlig flyttades lunchplatsen till Hunneberg och Fagerhult.

Platsen ruvar på en annan historia som går tillbaka till mitten av 1600-talet. Den tillhörde torpet Kasan.

Torpet nämns redan 1659 och fördes in i jordeboken 1695. 

År 1800 bodde en Arfwid Swensson (f.1764) på torpet. Han nämns som “krömpling” och det är hustrun som brukar jorden. 

Röse.

Den siste torparen som satte spaden i jorden var Anders Olausson. 1850 lämnade han torpet som blev inlöst av kronan. Platsen blev nu utsatt av plantskolans brutala framfart. Av husgrund och odlingsrösen byggdes nu stenmurar för att hägna in plantskolan. 

Jag går ner mot vattnet och den stora bryggan. En stig löper längs strandbrinken och jag tar till höger. En bit bort öppnar det upp sig och där finns resterna av Kasans jordkällare. Det finns även några rösen kvar i skogarna runt den gamla torpplatsen.

Stensättning efter torpet Kasans jordkällare.

Enligt uppgift revs husen 1851 och marken lades ut till skog. Idag är platsen idyllisk och vem vill inte ha en liten röd stuga vid vattnet. På den tiden var det allt annat än idyll. Om jag får killgissa var det en ryggåsstuga med stampat jordgolv. Ingen el och indraget vatten. Laga mat skedde över öppen eld i en murad spis. Vintrarna var mörka och kalla.

Jag går tillbaka till vindskyddet och kokar vatten till min soppa. Det finns fler spännande gamla torpplatser att besöka men det tar vi en annan gång.