I backspegeln – En Treo ser ut som en leverfläck.

 Det är tidig morgon första maj, dagen då plakat får mer motion än gymkort och Valborg sover ruset av sig.  
Maria kör ett sista pass innan hon går på ledighet, och jag får med mig en sömndrucken Liv upp på Hunneberg för frukost i det fria.  

Väl hemma igen gör dottern snabbt sorti och försvinner in i drömmarnas värld. Gårdagens samkväm hemma hos hennes bror tar ut sin rätt.  

En riktig stabil frukost.

Det är en ynnest att ha en dotter på 18 år
som vill hänga med "fassan".

När Maria är hemma går det undan. Mat skyfflas ner i kylbagen tillsammans med det sista smått och gott. Vädret är på sin absoluta topp och vi rullar mot vårt andra hem i Lidköping.  

Redan vid infarten känns det som vecka 31. Kortbyxor, sommarklänningar och barn på elsparkar. Restaurangen är full. Det är fullt ös.  

Äntligen!!

Vår vagn hostar igång sina vanliga rutiner. Vattnet är äntligen inkopplat för säsongen, och vinterns dunkbärande känns plötsligt avlägset.  

Det blir många kära återseenden och några nya ansikten. Vi tar en runda på området och årets första glass inhandlas i receptionen. Solen sjunker och kvällskylan kryper fram, filtar och gasolkök åker fram i samma takt. Det räcker inte riktigt hela vägen för att hålla värmen, men eldvattnet gör susen hos vissa.   
Vi kryper in i vagnen. Masked Singer brusar på teven. I morgon är en annan dag.  

Giacomina levererar.

  Lördagen möter oss med klarblå himmel. Jag har sovit länge. Klockan närmar sig sju när jag går mot servicehuset. Campingen är fortfarande lugn.  
Som vanligt blir det en promenad. Vi ser det här som återhämtning mer än något annat. Vi lever inte som om vi vore sjuka för att dö friska men “döden finnes ofta i sockrad mat” tänker jag och stoppar i mig det sista godiset från gårdagen.  
  

En maffig vinbergssnäcka. 

Kinneviken.

Agnes "stjälper" till.

Stolarna behöver en omgång såpa och borste. Agnes hjälper gärna till att skrubba bort vintern. Tält och annat får vänta.  
Sonen kommer med sin bättre hälft från Vänersborg. Inte bara min närvaro som lockar, Julia har sin far campandes här över helgen.  
Jag går runt och spänner bröstet i vårsolen. Det biter i huden. Från Snövit till kokt kräfta på rekordtid. En Treo ser ut som en leverfläck mot min svedda hud.  

Nykokt......

Efter avskedet av min son smyger jag in på Ica och bunkrar lite mer godis. Lejonhuvuden, lakritskritor, kolaflaskor och lite gräddkola. En helt rimlig påse för en champ.  

Söndagen kommer i grått. Gårdagens högsommar är borta. Luvtröjorna är tillbaka och återvinningsstationen får sin sedvanliga rusning. Glascontainern skördar gårdagens offer.   
Vi tar en sista promenad tillsammans med några grannar. Pratar om allt och inget.  
Några timmar senare är det dags att packa ihop. Förläggningen bryts, vardagen väntar.  
Mat, tvätt och Formel 1.  
  
En helg är över. Men det ligger redan en ny och väntar på oss.